Fredag den 25 februari 2012
Jag är inte rojalist. Absolut inte. Och jag blir det inte p.g.a. prinsessan Estelle heller, men det är klart att det är roligt för föräldrarna. Precis som det är roligt för alla föräldrar. Men om jag bara får lämna en liten anspråkslös önskan; låt förihelfete flickstackarn bestämma själv vad hon ska bli i framtiden! Det är ju det som är det fantastiska med lla barn man ser - man vet inte vad det ska bli av dem, man ger dem sina bästa förutsättningar i längtan efter att de ska finna sin egen plats på jorden, sin egen lycka. Kan en lycka som förväntas av en sedan födseln vara äkta?
Nog om detta. Vår förmiddag har tillbringats utomhus i Uppsalas underbara vårvinter. Fröken finemang i för henne nya, men dessförinnan ärvda, vårkläder och gummistövlar. Vilken frihet att slippa overallen! Vi gick en promenad runt kvarteret - i frökens tempo tog det ca en och en halv timme. Oj, vad nöjd hon var över att få gå själv och upptäcka Väktargatan "by foot" för första gången! Antalet pinnar och småsten som plockades upp från marken, räknade jag inte, men antalet vurpor blev inte alls så många som förväntat.
Uttröttande för den lilla var det nog ändå, för så fort vi kommit innanför dörren slocknade fröken i soffan. Framstupa. Så nu blir det lugnt en stund.
Kommentarer
Trackback
