Måndag den 30 januari
Idag var det äntligen tillfälle för Öppna förskolan, efter nästan tre veckors väntan. Fröken finemang jublade högt när vi med lilla skrammelvagnen tog oss fram till Pumpen, och hon kastade sig med liv och lust in bland alla lekande barn. Blyg är hon då inte, flickebarnet... Favoritkompisarna var där, och hon fick verkligen leka av sig. Det märktes ikväll, då hon somnade med vällingen redan klockan sju, något som inte hänt på länge.
Jag och Lillsiss har tittat på Familjen annorlunda ikväll. Jag är minst sagt kluven inför det programmet. Jag kan tycka att det är både fascinerande och underhållande, men samtidigt kan jag fundera över det moraliska i att följa programmet. TV4 vill göra tv, såklart, och drar sig inte för att framställa människor på inte alltid så smickrande sätt. Och är det rätt att romantisera över vilket liv det borde innebära att ha så stora familjer? Allt framställs som så himla gulligt och kärleksfullt, kryddat med kaos och slutkörda föräldrar, men media, media, återigen... Bra Tv borde vara deras främsta mål, och höga tittarsiffror, kosta vad det vill, liksom. Så känner jag, inför Familjen annorlunda, Lyxfällan, Rent hus och dylika program. Vad känner NI?
Söndag den 29 januari
Oxveckorna, de tio veckor som
följer efter jul, är de drygaste på hela året. Aldrig har jag väl hållit med om detta som i år. Vintern är deprimerande i stan, det är min fasta åsikt. Ge mig lite vårvärme, lite ljus och annat underbart!
Lördag den 28 januari 2012
Åh, vilken lång och seg dag! Innesittarlivet som vagnreparationen för med sig är fruktansvärt tråkigt. Jag vill ju kunna gå ut med familjen på promenad till 4h, eller till pulkabacken, men inget av det fungerar. Måtte vagnen bli färdig snart, annars kommer jag att förlora förståndet på allvar.
I afton har vi i alla fall sett en bra film. Jägarna 2 var bra mycket bättre än mina förväntningar, och då fröken sovit som en sten sedan klockan sju, har vi dessutom kunnat se hela filmen utan avbrott. Det är sannerligen inte var dag det händer...
Fredag den 27 januari 2012
Stefan Löfven. Ja, varför inte. Han behöver inte vara sämre än någon annan, snarare bättre om man ska se till den person som han beskrivits som. En lugn, enande kraft, ingen bråkstake. Ingen retoriker, men väl diplomat. Det kan nog bli bra, om han nu bara får vara ifred med sitt partiledarskap. Media, tredje stadsmakten som jag i mångt och mycket förlorat respekten för efter de senaste veckorna, har ju redan börjat klappjakten på fel på den nye partiledaren. Det är kärnkraftsvänlighet och jämställdhetsmotvilja. Bah. Låt honom vara ett tag, låt partiet få en chans att läka ifred.
Positivt med turerna kring (s) är att (v) når upp till 9 procent i många mätningar. Ett par till, så är jag nöjd. Det är ju där (v)i ska vara! Det är ju synd att väljarna kommer från (s) och inte från alliansen, men vad gör det? En dag ska Sveriges väljare vakna igen, och inse vart vi med det borgerliga styret är på väg. Det hoppas och tror jag på.
Detta om detta. Fröken finemang och jag fredagsstädar idag. Fröken har stått på en pall och slabbat i diskbaljan i säkert en halvtimme. Golvet flöt av vatten, men under tiden hann jag med en massa annat. När dammsugaren kommer fram får fröken roligt - den både blåser och låter. Nu har hon dock slocknat på soffan, och sover förhoppningsvis en timme till. Det behöver hon, med tempot hon håller hela dagarna.
Och idag är det fredag! Favoritdagen! J kommer hem tidigt, och då ska jag gå till Friskis. Sedan blir det en lugn helg. Tydligen spelar Leksand mot Mora ikväll, så På spåret går om intet i vårt hem. Men jag är lika glad ändå. För det är ju fredag.
Onsdag den 25 januari 2012
Hemmadag, åter igen. Saknar Emmaljungan så det värker, men nu är den på reperation iallafall. Hoppas den blir som ny, och orkar hänga med i farten igen. Lilla skrammelvagnen använde vi idag, och tog oss ända bort till öppna förskolan på Pumpen genom de halvplogade trottoarerna, bara för att upptäcka att det var stängt idag. vilket antiklimax! Fröken finemang blev så besviken att hon grät en skvätt och somnade sedan i vagnen. Klockan halv tio på förmiddagen. Bingo. Behöver jag säga att hon var hur pigg som helst till klockan fem? Då somnade hon mitt i pannkakan på middagsbordet, sov en kvart och har sedan varit vaken till typ nu. Kul unge.
Vi har haft pysselpremiär idag, fröken och jag. Jag har alltid varit en pysseltjej, gillar att rita och måla, jobba med garn och papper och så. Hittills har jag tyckt att fröken varit lite för liten - hon stoppar trots allt fortfarande det mesta i munnen. Men idag åkte trolldegen fram, och fröken tyckte att det var konstigt med deg som inte kunde stoppas i munnen, men sedan tyckte hon det var roligt. Roligast var nog när vi körde degen genom vitlökspressen. Vi pysslade i en timme och det är helt klart rekord. Fröken blir ganska rastlös av att göra samma sak annars, förutom läsa böcker då, såklart.
Ikväll kom jag iväg till friskis, i alla fall, efter två veckors träningskarantän p.g.a. förkylning och andra anledningar. Skönt och välbehövligt var det, med en halvtimme vid crosstrainern, och sedan lite rygg och mage. Men gud, vad folk det var på gymmet. Sk inte folk börja misslyckas med att hålla sina nyårslöften snart?
Nu har jag för 15:e gången idag plockat undan i och dammsugit mitt av feng shui absolut inte inspirerade hem. Vart kommer alla grejer ifrån? Det är en fråga värd att klura på.
Såhär roligt hade vi med trolldegen idag. Nappen sitter i som spärr för att den ittersalta degen inte ska hamna i munnen.
Måndag den 23 januari 2012
Ett år som mamma. Vart tog det vägen? sanslöst fort har det gått, samtidigt som tiden UTAN fröken finemang känns som i ett annat liv. Bebistiden gick väldigt fort - det kändes som att fröken själv inte var så speciellt förtjust i att vara bebis. hon har haft extremt bråttom med allt, och nu SPRINGER hon genom livet, som vore hon rädd att missa något väsentligt.
Ettåringen har firats som sig bör med ballonger (bäst), paket med papper och snören (inte illa) och tårta ("vad var det där för något? Det kan jag vara utan, men hit med mera grädde!). Under dagen har vi också hunnit med ett besök på BVC, där vår lätt nervösa sköterska uttryckte oro över frökens viktkurva (för vilken gång i ordningen är oklart). Hon hade bara gått upp 40 gram på två månader. Men herregud, hon är en liten tjej, har alltid varit, äter som en häst av ALLT, och är vldigt aktiv. Går eller springer överallt, mellan 7 på morgonen till 8 på kvällen, klättrar gärna om hon får och är allmänt pigg. Dessa prussiluskor med sina evinnerliga kurvor... Som tur var så höll läkaren med mig, vikten behöver INTE följas upp. Skönt det, nu behöver vi inte dit förrän i april.
Här kommer en liten bildkavalkad från firandet under söndagen!
Allvarsam tjeja öppnar paket, levererade av världens bästa gudmor
Vem gillar inte grädde?
Vår ettåriga underbaring!
Enda smolket i min glädjebägare en sån här dag är att större delen av min stora familj inte är närvarande. De bor för långt bort. Eller rättare sagt - det är vi som bor för långt bort. För långt bort för att kunna dela vardagen. Det är inte roligt.
Söndag den 22 januari 2012
För ett år sedan. Då var det sannerligen inte roligt vid den här tiden. Då hade jag haft värkar i 37 timmar och varit på förlossningen i tre. De stack hål på hinnorna strax efter tio, så just nu väntade jag förmodligen på epiduralen, den underbara. Sedan var det bara att åka, det är i alla fall min minnesbild!
Om några timmar fyller alltså vårt lilltroll ett år! Och såhär i kvällningen tänker jag tillbaka på hur livet såg ut innan hon kom, och på hur det blev när hon kommit. Just nu är det svårt att tänka sig en tillvaro utan fröken finemang. Och framför allt - vem har ho, genom sin närvaro i världen gjort mig till? En bättre person. Lyckligare och gladare definitivt. Men också räddare och mer känslig.
Men till syvende och sist - livet har blivit så mycket bättre! Lilla fröken K, jag som brukar ha svårt för offentliga kärleksförklaringar : du är mitt allt, och jag är så glad att det var just du som valde att bli just min dotter!
Eventuellt måste jag gråta en skvätt. Kan man skylla på hormoner och baby blues såhär ett år i efterhand...?
Lördag 21 januari
Helvetiska piss och snor. Idag är jag en morra. det blir jag inte så ofta, men när för många saker går mig emot samtidigt blir jag det, och då måste jag få vara ifred och svära några långa ociviliserade ramsor innan jag orkar ta tag i situationen.
Idag är den utlösande faktorn vår emmaljungavagn. Mitt verktyg som föräldraledig utan bil - jag och fröken finemang klarar oss inte utan den! Den har rullat många många mil det senaste året, och jag vill inte att den ska ge upp NU! Hursomhelst, innan jul någon gång fastnade vagnen i bussdörrarna när vi skulle gå av bussen. Efter ett par dagar tyckte jag att vagnen kändes lite sned och drog åt höger, men ansåg att det nog inte var värre än att det skulle gå och fixa "lite senare". Förmodligen fick den sig en smäll när vi inte hann av bussen, men jag gjorde inte slutsatsen förrän jag märkte att den var sned. Förra veckan skulle vi fälla vagnen för att lägga den i svärfars bil när vi var på restaurang, där barnvagnar inte är tillåtna. Fälla den gick bra, men nu går den inte att fälla upp riktigt igen. Helt sned och skev på ena sidan är den, och jag blir så fruktansvärt frustrerad.
Vi har ju varit inomhus en vecka, och jag hade verkligen sett fram emot en tur på stan idag för att köpa födelsedagspresenter till fröken finemang. Men vagnen är ju en total katastrof. Tack och lov så har vi inte mycket snö att tala om i Uppsala, så vi kunde ta den lilla paraplyvagnen vi annars bara använder när vi åker tåg. Det gick ju bra, men det är inte DEN som kan rulla minst en halvmil om dagen med en ettåring tusen minusgrader som det kan bli på nolltid här i norrland.
Jag fick dock tips av en snäll kille jag frägade i leksaksaffären, om att vagnen kanske går att fixa på Nallens leksaker i Gränby, så nu har jag ringt dem 10 gånger utan att få något svar. Förhoppningsvis går det att ordna, för utan Emmaljungan fixar jag inte livet som hemmamamma.
Positivt med turen till stan var dock att det var rea på rean på Polarn och Pyret (där jag aldrig köper kläder till fröken finemang, men har ärvt en hel del ifrån). Mycket bra! Jag fick tag i tre snygga plagg för 240 kronor (samtliga kostade i original 300 kronor styck), så jag tycker att jag gjorde ett riktigt kap!
Nu ska jag sluta morra och öva lite på Carmina Burana. Frökens pappa är på väg hem från sitt extrainsatta rep med OD, men sedan ska han få vara pappa på heltid i eftermiddag!
Torsdag 19 januari
Föllsefirande för Lillsis i all stillsamhet. Fröken finemang har ätit vispgrädde med apelsinbitar, och även slickat sina första gräddvispar. Om detta tyckte hon verkligen.
I afton sång. Jefligt trevligt. Carmina burana projektstart - det kallar jag verkligen att rulla hatt!
Onsdag 18 januari 2012
Tredje dagen i förskylningsarrest. Giv mig styrka. Men idag mår både fröken finemang och jag betydligt bättre, så nu börjar vi se en utväg. Friskis får dock vänta ett par dagar till - det sista jag vill är att få ett bakslag. J fick gå dit istället, och det känns faktiskt inte helt oävet att vara ensam med bara en nästanettåring som (tackolov) sover som en liten gris.
En mycket trevlig sak med att gå hemma och inte ha något särskilt att göra på dagarna (mer än att laga mat, sanera golv och barnstol, snyta liten näsa och fråga var magen är), är att man kan lyssna på radio i realtid. Idag finns det ju fantastiska alternativ till radio i realtid, men av någon anledning blir det aldrig av för mig att lyssna på nedladdade program. Därför passar jag på nu. Och för det mesta är det P1 som gäller. Ibland står radion på mer eller mindre hela dagen, och en sådan dag var det idag. Jefligt trevligt.
När jag slog på nyss nämnda radio till fröken finemangs mellanmål och min frukost vid niosnåret, visade det sig att mitt vanliga avskysåmanälskarprogram Ring p1 (avd: hur många halvidioter finns det i Sverige?) fått utgå p.g.a. partiledardebatt. Det hade jag missat, men glädjen och förväntan blev inte ett dugg mindre. alltså flyttade jag ut fröken finemangs leksaker i köket och förberedde mig på bästa sätt med temugg och överblivna kärleksmums.
Det var en bra debatt, tycker jag. Egentligen är det ju nu, mitt emellan två riksdagsval, som de intressantaste debatterna äger rum. Det är ju nu det är upp till handling som gäller. Inför valen är det extremt mycket ord, men nu behöver det ju hända saker. Jag tycker att de flesta partiledarna gjorde ganska bra ifrån sig (hur orkar de med en hel dag av replikskiften och ständigt hålla skärpan uppe, förresten?), men jag blir sjukt trött på vissa saker.
Kommunistspöket. Ponera att partiledaren för sveriges enda vänsterparti håller ett bra anförande. Ponera att man i första replikskiftet inte har ett skit relevant att komma med. Då kan man ju alltid börja tjata om kommunismen, om vilken hemsk historia Vänsterpartiet har. Helt irrelevant. Det anammade vår statsminister idag och jag blir så sjukt irriterad. Och förvånad. Borde han inte ha något annat att bemöta talet med? Patetiskt.
Håkan Juholt. Har snubben fått en chans? Knappast. Jag tycker faktiskt synd om honom. Måhända att han ägnat stora delar av det gångna året att göra bort sig, men hur det än är så verkar han (och många med honom, annars skulle han ju inte sitta kvar!) vara övertygad om att han i nuläget är socialdemokraternas bäste alternativ partiledare. Därför förtjänar han en chans. Utan att den s.k. tredje stadsmakten, d.v.s. media, lägger sig i genom att svartmåla.
När debatten var slut hade jag hunnit sanera köket, baka födelsedagstårta till Lillsiss och snyta liten näsa 300 gånger. Sedan serverade jag hemgjorda fiskpinnar till middag, och hela hushållet åt som hästar. Fröken finemang vägrade t.o.m. vällingflaskan, vilket nästan aldrig händer.
Nu får det räcka för i afton. Bloggosfären nästa!
Tisdag 17 januari 2012
Ny husarrestdag p.g.a. förkylning hos fröken finemang. Drygt, speciellt som jag själv blir isolerad, då fröken helst av allt vill sitta i knät eller ligga i famnen 90% av tiden när hon är sjuk. Det händer tack och lov inte så ofta, så det får man stå ut med. Mycket Astrid-film och bokläsning blir det. Fröken fick inte mindre än fem böcker om Alfons Åberg i julklapp, så dem läser vi ett antal gånger per dag, blandat med Max napp, Emmas första dag på förskolan och ett antal pekböcker med djur, som just nu är den stora favoriten.
Såna här dagar blir det högtid när Lillsis och J kommer hem från sina jobb och friskar upp tillvaron. Ikväll övar J med OD, så han var bara hemma en stund, men i och med att Kerstin fick sällskap och ny energi fick också JAG energi, och drog ett varv med snabeldraken i kök och hall. Det behövs typ dagligen eftersom somliga i hushållet har den underbara vanan att gå in med skorna i lägenheten. Otack är, återigen, världens lön.
I övrigt har jag ägnat dagen åt att vara irriterad på utseendefixeringen bland barn och unga, som igår tog sig nya former i och med ett minimodellprogram på TV3. Jefligt tragiskt och ingenting annat. Borde man inte koncentrera sig på att producera bra program som hjälper, istället för stjälper, unga människor? Återigen - jefligt tragiskt, och det gör mig inte mindre skraj för vart samhället är på väg. Eller hur?
Kommer jag inte iväg till Friskis snart kommer jag att riva ner tapeterna (avd: överskottsenergi).
Måndag 16 januari 2012
Oj, vad den gångna veckan och helgen gick fort! lite synd, med tanke på hur mycket trevligt som hände, man kunde gärna behöva stoppa tiden ibland. Alternativt ha möjlighet att kunna gå tillbaka och suga på extra goda karameller i händelsebiblioteket.
Den stora grejen förra veckan var ju att Lillsis tog sin efterlängtade ssk-examen. Så sjukt bra jobbat, i med och motvind! Lite avundsjuk är jag allt, en examen och ett jobb hade sannerligen inte varit fel! Men helgen tillhörde Lillsiss, och på plats i lärdomsstaden var både m&p och Storsiss med sina yngsta glin. Mycket trevligt på det hela taget. Fröken finemang skötte sig exemplariskt, både under högtiden i universitetsaulan, lunchfikat hemma och restaurangbesöket på kvällen. Ett mycket nöjt och lättskött barn har man berikats med!
Sorgen i helgen var att jag inte kunde delta fullt ut i Schütz juloratorium. Ett riktigt surt äpple att tugga i sig, men ibland är det som det är. Öknamnet (eller?) för kantor skulle kunna vara barockhora, och ja tack, den titeln antar jag. Vilken kyrkomusiker går inte igång på barockmusik?
Tyvärr så slutade helgen (och veckan började) med en febertoppad nästanettåring. Vi skulle gått till bvc idag, men fick skjuta på det. Så idag har vi bara myst, kollat på film och ätit pannkakor. Ikväll kom jag iväg till min hobbykör Agnetha, och det var skönt. Hade mer än gärna gått till gymmet, men det sätter förkylningen stopp för.
Vi sorterade tvätt idag också. Eller - jag sorterade, och fröken finemang rev ut allting igen. Otack är världens lön.
Feberfisen sorterar tvätt
Tisdag 10 januari
Vardag igen. J är tillbaka på jobbet, och Kerstin och jag är hemma. Jag gillar vardagen. Som jag skrivit tidigare så behöver jag inrutade vanor och rutiner för att ha vett att uppskatta de tillfällen som träder utanför vardagsramen. Ibland känns det som att människor är rädda för vardagen, och försöker göra allt för att undvika den. Jag tycker att det är konstigt - vardagen är en sån stor del av livet, och vardagen finns överallt, oavsett var och hur man lever. Om man bara vill undvika vardagarna och försöker bli av med dem så fort som möjligt är det bra mycket god tid som går till spillo.
Min vardag består sedan nästan ett år tillbaka av föräldraledighet. Det kan kännas drygt emellanåt, eftersom jag är van att vara i farten och träffa mycket folk, men det är en tid jag definitivt inte skulle vilja byta bort. Tids nog är det augusti, och K ska in på förskolan och jag ska fortsätta plugga. Men fram till dess ska jag njuta av vardagen som den ser ut nu. Fröken är inne i en rasande utvecklingsperiod nu, när det händer nya saker varje dag, och det är en ynnest att få vara med om. Underbara unge.
Underbaringen på Pelle Svanslös hus.
Söndag 8 januari
Treårig förlovningsdag med Jon. På det sjätte året tillsammans. Tänk att han står ut med mig!
Idag har Vänsterpartiets kongress, som ju i år ägt rum i Uppsala, avslutats. Jag har försökt vara på plats så mycket som möjligt under helgen, och det har funkat tack vare att J är lärare och har sin långa ledighet. Jag har suttit på åhörarplats och njutit av långa förhandlingar, intressanta debatter och viktiga val. Det är alltid roligt med kongress, och i år kände jag, tack vare bytet av partiledare, att framtidstron i partiet är större än på länge.
Jonas Sjöstedts tal var en fantastisk markering, som la en grund till vad jag tror kommer att leda till en viktig uppfräschning av (v)änstern. För mig har det aldrig funnits något alternativ att rösta på - jag är medveten om och hysre den största respekt för min bakgrund som jag delar med så många andra. Sverige behöver ett vettigt vänsterparti, som inte stryker medhårs utan som vågar sätta ner foten för alla galenskaper som mittenpartierna och det s.k. nya arbetarpartiet (Moderaterna) hittar på. I Jonas Sjöstedt har (v)i en ledare som kan föra debatten om miljön, arbetsrätt och ekonomi, bredvid de självklara frågorna om feminism och nationell och internationell rättvisa. Jag tror på detta!
Man ska nog ändå akta sig för att ha för stora förväntningar. En partiledare, hur bra hen än må vara, kan aldrig vara ensam om att dra ett så tungt lass som ett partiledarskap innebär. Det är aldrig bra att en enskild person upphävs som frälsare, som genom ett trollslag ska lösa ALLT. Så fngerar det inte, vare sig i politiken eller någon annanstans. Men tillsammans går det, det är jag övertygad om, och den övertygelsen ger kraft.
Med (v)änster för framtiden!
Lördag 7 januari
Lång skön lördag. Jon gick upp med Kerstin tidigt och jag fick sova ut. Hur skönt som helst och en bra uppladdning inför vardagen som väntar. En ledig dag till, sedan börjar J jobba igen. Men det är lyxigt med lärarnas långa ledigheter när de väl infinner sig. I terminerna är det sjukt mycket jobb, så det förtjänas verkligen!
Dagen inleddes, som de flesta andra lördagar, med Melodikrysset. Sedan blev det en tur till stan med fika på Landings och årets första...
Galet tidigt, men det är ju så himla gott!
Ikväll har jag också avverkat ett sångjobb på Lillsiss examensfest. Det är alltid trevligt att sjunga, och uppskattat blev det också. Riktigt bra!
Nu blir det snart snarklådan som gäller. K har sovit sedan klockan åtta, och vi hoppas att rutinerna med sömn och vakenhet snart ska nå det normala. Rutiner är det bästa som finns, skulle aldrig klara mig utan dem, men det är skönt att göra avkall på dem också emellanåt. Ingen regel utan undantag...
Fredag 6 januari
Nytt år, och nya tag med att börja blogga igen. Det var ett bra tag sedan sist, så de gamla inläggen fick vika hädan för att ge plats åt nya. Förhoppningsvis så kan denna blogg också läsas av och underhålla de personer som vi inte har i vår vardag, annat än via telefon. Det är förhoppningen och målet, men alla är lika välkomna att läsa såklart!
Det här är det som pågår i hemmet just nu...
Nattning av nästan-ettåring som fått andra vanor under julen då både mamman och pappan varit hemma. Vi har legat och dragit oss till kl 9 nästan varenda morgon, och för en liten fröken som aldrig haft något stort sömnbehov (och som i bästa fall sover en timme på dagen) få detta naturligtvis konsekvenser vid läggdags. Pappan tar nattningen ikväll. Undertecknad ska plocka undan leksaker, diska vällingflaska, vattna blommorna och plocka lite till innan det är läggdags. Roligare än så blir det inte en fredagkväll på Väktis, men roligt kan man ju inte ha jämt. Eller?
