grynet

En mycket trevlig sak med att gå hemma och inte ha något särskilt att göra på dagarna (mer än att laga mat, sanera golv och barnstol, snyta liten näsa och fråga var magen är), är att man kan lyssna på radio i realtid. Idag finns det ju fantastiska alternativ till radio i realtid, men av någon anledning blir det aldrig av för mig att lyssna på nedladdade program. Därför passar jag på nu. Och för det mesta är det P1 som gäller. Ibland står radion på mer eller mindre hela dagen, och en sådan dag var det idag. Jefligt trevligt.

När jag slog på nyss nämnda radio till fröken finemangs mellanmål och min frukost vid niosnåret, visade det sig att mitt vanliga avskysåmanälskarprogram Ring p1 (avd: hur många halvidioter finns det i Sverige?) fått utgå p.g.a. partiledardebatt. Det hade jag missat, men glädjen och förväntan blev inte ett dugg mindre. alltså flyttade jag ut fröken finemangs leksaker i köket och förberedde mig på bästa sätt med temugg och överblivna kärleksmums.

Det var en bra debatt, tycker jag. Egentligen är det ju nu, mitt emellan två riksdagsval, som de intressantaste debatterna äger rum. Det är ju nu det är upp till handling som gäller. Inför valen är det extremt mycket ord, men nu behöver det ju hända saker. Jag tycker att de flesta partiledarna gjorde ganska bra ifrån sig (hur orkar de med en hel dag av replikskiften och ständigt hålla skärpan uppe, förresten?), men jag blir sjukt trött på vissa saker.

Kommunistspöket. Ponera att partiledaren för sveriges enda vänsterparti håller ett bra anförande. Ponera att man i första replikskiftet inte har ett skit relevant att komma med. Då kan man ju alltid börja tjata om kommunismen, om vilken hemsk historia Vänsterpartiet har. Helt irrelevant. Det anammade vår statsminister idag och jag blir så sjukt irriterad. Och förvånad. Borde han inte ha något annat att bemöta talet med? Patetiskt.

Håkan Juholt. Har snubben fått en chans? Knappast. Jag tycker faktiskt synd om honom. Måhända att han ägnat stora delar av det gångna året att göra bort sig, men hur det än är så verkar han (och många med honom, annars skulle han ju inte sitta kvar!) vara övertygad om att han i nuläget är socialdemokraternas bäste alternativ partiledare. Därför förtjänar han en chans. Utan att den s.k. tredje stadsmakten, d.v.s. media, lägger sig i genom att svartmåla.

När debatten var slut hade jag hunnit sanera köket, baka födelsedagstårta till Lillsiss och snyta liten näsa 300 gånger. Sedan serverade jag hemgjorda fiskpinnar till middag, och hela hushållet åt som hästar. Fröken finemang vägrade t.o.m. vällingflaskan, vilket nästan aldrig händer.

Nu får det räcka för i afton. Bloggosfären nästa!