Måndag den 19 mars 2012
Scheisse, vad sjuka vi blev, både Fröken finemang och jag. Influensa så det bara smällde om det. Faktum är att det är först nu, åtta dagar efter första sjukdagen, som jag börjar känna mig någorlunda som vanligt. Men vi har hållit igng ändå, och troligtvis är det ju därför som sjukan är så seg. En mamma får inte vara sjuk och ligga i sängen i tre dagar för att sova febern av sig. Det funkar inte. En mamma äter Panodil och håller igång iallafall. Men mycket film, böcker och allmänt lugnttagande har det blivit under den gångna veckan, och inte så mycket utsvävningar.
På lördag är det konsert! Carmina burana beräknas bli slutsåld, och det ska bli så himla roligt. Det är det största jag gjort i körsammanhang, så det känns riktigt häftigt. 50 sångare och en stor blåsarsymfonietta och slagverk. Det blir grejer det.
Fröken är i en mycket roligt och extremt receptiv period just nu. Det händer nya saker varje dag, och även om hon inte pratar speciellt mycket (åtminstone inte med ord), så kommunicerar hon ändå. Och förstår MASSOR. Hon hämtar mig och går till badrummet när det är dags att byta blöja, hon springer till badrummet när man säger "bada", härmar katter, hundar, hästar och kor. Dessutom har hon börjat gruppera och det är vansinnigt intressant. För någon månad sedan sa hon "kisse" när jag sa detsamma och bekade på ett foto av en katt eller när vi mötte en katt på gatan. Numera säger hon "kisse" även när honser en tecknad katt på TV, ett lejon eller en tiger. Det är ganska fascinerande. Vad är det som gör att hon gör en helt rätt slutsats? Det är nästan bud på att gå vidare med detta i en uppsats.
På tal om uppsats så har jag efter dagens redovisning av en rest examen inom räckhåll. Nu har jag inga rester kvar!
Somliga kvällar de här veckorna förvandlas vårt hem till ett blåvitt inferno. Det är då Leksand spelar kvalmatcher med målet att nå Elitserien. Som ikväll. J är iklädd blåvit matchtröja och taggad som bara den när Leksand spelar mot Djurgården. Jag önskar att jag kunde se in i min sportnördiga sambos hjärna för att förstå honom bättre, men det är lönlöst. Ibland kan man få för sig att kärleken till dalalaget är större än det mesta, och det är ganska fascinerande. Men jag förstår inte.
Nu blev det mycket svammel. Veckan som följer är en vecka i körsångens tecken, men vi ska också hinna med öppen förskola, en tur till 4H där lammen, killingarna och kalvarna börjar dyka upp, och så ska vi göra vårfint här hemma. På söndag kommer ju Tranan, och då ska våren vara här!
Fröken är hjälpreda vid avfrostning av frysen. Golvet flöt av vatten, man kunde vrida ur hennes pyjamas, men hon själv var helnöjd!
Mannen i mitt liv i Leksandsmundering.
Kommentarer
Trackback
