grynet

Jag värnar hyresrätten. Att alla ska kunna få tag i ett vettigt boende, till vettig hyra, utan att behöva belåna sig för hela livet är snorviktigt. Tycker jag, alltså. Många håller inte med, för det är ju så himla skönt att äga sin bostad - tänk vilkn INVESTERING! Det må så vara att det är en investering, men investeringar och inköp av saker borde vara frivilligt. Den där valfriheten som det talas så fint om. Den valfriheten ser man inte mycket av i dagens samhälle - om det ens finns några hyresrätter (vilket det inte gör) så är de alldeles för dyra (eftersom renoveringar och nybyggen kostar alldeles för mycket pengar, och de kommunala bostadsbolagen säljs ut). Återstår då att gå till banken med mössan i hand, skrapa med foten och vara tacksam om man skulle få låna pengar. Om man har fast anställning och 15 procent till handpenning, vill säga, eller i allafall en pengatät och borgensvillig anhörig, annars gör man sig inte besvär. Var finns den berömda valfriheten där?

ÅH, vad jag är trött på bostadsfrågan! Så himla trött! I den hör stan, med grava storstadskomplex, är bostadsmarknaden det främsta samtalsämnet. Varbordu, närköptedu, hurmycketfickduge, vadärdenvärdidag? Kul samtalsämne. Som sagt, jag är inte ett skit kräsen, och bryr mig inte speciellt mycket om vare sig läge eller standard, men jag vill ha tak över huvudet till en rimlig penning, ett badrum utan fukt och en inbrottssäker dörr. Utan hyreshöjning, tack.

Jaja. Lillsiss flyttade i helgen. Äntligen dags för utskrivning från gruppboendet, och flytt till eget boende... Tomt blev det, efter tre år, men nu tar en ny tid liv. För fröken finemang innebar detta utökande av kvadratmeter en alldeles egen lekhörna i vardagsrummet, och om detta tyckte hon verkligen. Bilder på detta kommer inom kort.

Imorgon tar vardagen vid igen. Öppen förskola, veckohandling och långpromenad för mig och fröken. Sedan rullar det på. Vårveckorna kommer bara att rusa fram!